Passivering Av Slipande Stålkulor

Passiveringen av slipstålkulorna, det vill säga passiveringen av metallen, är en process där metallens elektrokemiska beteende orsakat av förändringen av stålkulans yttillstånd gör att ventilkulan av rostfritt stål har vissa egenskaper av ädelmetaller. Om stålkulans yta interagerar med mediet naturligt blir det kemisk passivering eller självpassivering.

Generellt sett, under passiveringsförhållanden, bibehåller stålkulans yta fortfarande passiveringstillståndet för ventilkulan av rostfritt stål i avsevärd utsträckning. Under vissa pH- och temperaturförhållanden kan det spela en viss roll för att förhindra rost. Passiveringsmekanismen hos stålkulan beror i allmänhet på interaktionen mellan metallen och mediet på stålkulans yta, vilket ger en mycket tunn skyddsfilm som är osynlig för blotta ögat. Denna film bildas på ytan av stålkulan på grund av oxidation.

Passiveringen av stålkulan ändrar inte egenskaperna hos dess metallkropp, utan ändrar bara stabiliteten på metallytan i mediet. Den kemiska reaktionen på stålkulans yta har ingen känslig kontakt med omvärlden, så att stålkulans anti-korrosionsfunktion förbättras i en stabil miljö. För att förbättra metallernas skyddsprestanda används vanligtvis kemiska metoder eller elektrokemiska metoder för att reagera med olika passiveringslösningar på metallytan och sedan täcka med ett lager av konstgjord oxidfilm, för att göra metallen eller bestående korrosionsbeständighet .